Ur Lännäs kyrkas historia t.o.m. ombyggnaden År I777 inledande kapitel om det andliga tillståndet i församlingen under senare hälften av 1700-talet.

Ivar Zetterqvist 1943

 

 

Andens styrka uti trång och bräcklig kyrka.1700-talsteckningar från Lännäs.

 

Det är ju den inre styrkan, andan hos en församling med dess herdar, som är det viktigaste hos en Herrens kyrka. Men detta utesluter ej att själva kyrkorummet kan bli en både mäktig och öm angelägenhet, som kan uppenbara vad i människan bor. Intressant härvidlag är kyrkoherdarna och prostarna Strandbergs och Lindbergs tid i Lännäs under senare hälften av 1700—talet,

Olof Strandberg visade sig kunnig och verksam på, skilda områden, Så gav han vetenskapliga "bidrag till kännedom om vissa vattenströmningar i Hjälmaren, satte i gång med ordnad brunnsrörelse vid S:ta Catarine källa i Lännäs samt ivrade för enhetlig folkdräkt. Men framför allt var han en själasörjare av Guds nåde, I sin självbiografi säger han bl,a. om sin "tid i Lännäs: Pingstdagen 1755 gjorde jag i Herrens Jesu namn och under bön och tårar mitt inträde. Folket befanns i stort mörker och nästan ovanlig okunnighet av den orsaken att där varit efter varandra flere gamla pastorer, som ingenting hava orkat. Levnaden var ock därefter. Vid första predikan trängde, märkvärdigt nog, försoningsordet till folkets hjärtan. Kristi evangelium visade sig vara en Guds kraft till salighet. Och som jag aven predikade den andra och fjärde pingstdagen, så voro redan innan denna högtidens slut ganska mänga själar av Guds nåd fattade och bragta till omtanke om sin salighet. De kommo till mig och begärde vidare underrättelse om vägen till livet, ja, somliga voro så angelägna, att de kommo nattetid för att tala med mig härom, emedan sysslan om dagen icke lämnade dem nog tid och tillfälle därtill. Och som ordet om korset var dem helt nytt, så beklagade de med många tårar i synnerhet sin okunnighet om den älskvärde Frälsaren, som köpt dem med sitt blod. Allt detta hugnade mig obeskrivligen och utpressade många tacksägelsetårar inför Herren, som så nådigt sökte detta folk. Det stannade ock icke hos dem vid begär och längtan efter nåd och salighet, utan den ene efter den andre kom till verklig delaktighet därav, så att de med böjda hjärtan kunde säga: Nu vet jag på vem jag tror och har gudomlig försäkran, att Jesus är min med alla salighets skatter, och jag är hans.

Det var ock hugneligt skönja vid besöken hos mig, huru de tillväxte

som goda träd i god jord. Särdeles märkvärdigt och ovanligt var också

det, att uppväckelsen var just icke störst hos kvinnokönet, som gemenligen plägar ske, icke heller bos de fattigare i socknen, utan

mest hos de rikare, ja, även hos de gamla, både män och kvinnor, vilka eljest pläga hålla hårdast fast vid sin egen rättfärdighet, flitiga kyrkogång och varjehanda lidande, varmed de tro sig förtjäna himmelen.

Det dröjde ock icke länge, förrän det ena kolet uppglödgade det andra, så att uppväckelsen blev, Gud till pris, nästan allmän. Så fortsatte vår käre människoömme Frälsare sitt nådeverk år efter år. Att det icke var hos detta folket en lös inbillningstro eller ett eget falskt förlitande på Kristus, det visade sig ögonskenligen uti hela deras uppförande. Den hälsosamma Guds nåd lärde dem enligt apostelns ord att försaka all ogudaktighet och världslig lusta och leva rättfärdigt, gudeligt och tuktigt i denna världen, så att det kom till en verklig omvändelse med dem. Aldrig fick man mera höra svordomar och trätor; fylleri och andra oseder upphörde; inga brottsmål eller processer övades av någon, ingen oenighet förspordes av äkta makar.

Söndagseftermiddagarna påminde de sig hemma i husen vad de hört i kyrkan. När vid islossningen vår och höst ingen kunde komma ifrån den stora ön Vinön, där vid pass 150 personer bodde, gick folket tillhopa, och en av dem föreläste ur en god postilla, som jag lämnat dem, något till uppbyggelse. När de vore i herrgårdsarbetet vid Segersjö och hade sin vanliga mattimma förkortade de den, på det de måtte hava någon tid att sjunga tillsammans och uppmuntra varandra att älska den kära frälsaren, som visserligen vunnit deras hjärtan.

När de färdades på vägarna med foror, vore de ökände i anseende till deras stilla och beskedliga uppförande i ord och gärning. Så snart de hade något tillfälle, besökte de mig för att bliva styrkta i nåden och kristi kännedom, ty endast om sådana ämnen handlade våra samtal. Vad glädje jag hade när jag som oftast hälsade på dem, det kan jag icke beskriva. De föräldrar som hade barn, använde all flit att uppväcka hos dem Jesu ostridliga rättighet att äga dem såsom sina egna, och jag hörde dessa små barn många gånger utan bok sjunga sköna verser som de lärt. Det var en herrens lustgård. De älskade mig så, att de, om möjligt varit, väl kunnat giva mig ögat, och jag älskade dem såsom mina barn. Det är ock över all beskrivning vad för makt Herrens nådekraft var tillstädes vid nattvardsungdomens undervisning och under vilka synbara nådekänslor de kommunicerade, Intrycket av deras första nattvardsgång var så stort, att åtskilliga, som några och 30 år därefter varit hos mig, ännu kunnat nämna det skriftermålsspråk jag då nyttjade och huru det tillämpades. Samma välsignande verkan utbredde sig ock vid hus- och nattvardsförhören. Kort sagt: jag kan icke i evighet nog tacksamt erkänna den stora barmhärtighet, Herren vår salighets Gud betedde de många själarna i Lännäs under de 17 år, jag var där. Det böjer mig djupt ned i stoftet, att Han därtill ville bruka ett så ovärdigt och svagt redskap som jag verkligen var. Hela berömmelsen är och förbliver Hans. Han gjorde alltsammans. På den yttersta dagen får jag hos honom evigt fröjdas tillsammans med dem.- - - - Som ganska mycket folk från närgränsanda församlingar även besökte denna Lännäs kyrka, så utbredde sig ock ibland dem, till doras räddning, Frälsarens nådearbete, då under Ordets predikan en stark Herrens vind blåste, Trängseln var ganska stor och ovanlig, Men då jag lät öppna kyrkofönstren mitt för predikstolen, så fick en stor folkmängd på kyrkogården även höra predikan.

Sålunda fortfor den ömma Människovännen ett kalla ock församla mänga vilsegående syndare till sig, tills en herre av fientligt sinnelag emot Jesu rike blev ägare till Segersjö gods i denna socken. Han sökte på alla sätt upprycka och förstöra vad Herren har planterat hade. Jag måste härvid anmärka, huru besynnerligt det förekom mig att, då under de första åren jag där vistades, nästan ingen av de för Frälsaren vunna själarna blevo genom döden hemkallade - de behövdes törhända för de obenådades skull - men följande åren, efter den ägarens ankomst, hämtade Frälsaren många av dem hem till sig, utan tvivel på det de skulle vara undangömda för all förförelse och själaskada. Härtill kom även att så många som kunde få lägenhet att sätta sig ned i andra församlingar, blevo nödsakade att göra det. Med ett ord: Detta kära folket blev förskingrat, och en allmän förstörelse övergick församlingen. Att omnämna alla de vidrigheter, som av denne herre tillställdes, lönar sig icke,

Så långt prosten Strandberg, vilken försam!ingen hedrat genom att i kyrkan uppsätta ett portratt av honom, .Kyrkan och den inre styrkan var för honom ett och allt.

 

Ur Lännäs kyrkobyggnadahistoria t.o.m. ombyggnaden 1777.

 

Man vet ej något med säkerhet, hur det är med den gamla sägnen om en första missionskyrka av trä uppe på Törntorps centralt och fagert belägna löväng i Lännäs socken. Men fast och säkert står tornet kvar från den äldsta kyrkan av sten, enligt kännare av murningstekniken säkert stammande frän 1200-talets början. Själva tornhuven, som nu är ar barocktyp, är emellertid den yngsta delen av kyrkan och kom till stånd några år efter den stora ombyggnaden av kyrkans huvuddel 1777. Tidigare hade den hög pyramidform likt t.ex, Norrbyås ooh Mosjö kyrkor. Ser man in genom en öppning i tornet inåt nuvarande kyrkans takresning, märker man intill tornet rester av den ursprunglige egentliga kyrkans vagga» och taklinje. Därav finner man ock, hur mycket smalare den äldsta kyrkbyggnaden var. Vid en golvomläggning i början på 1930-talet konstaterades, att utökningen ar bredden 1777 skedde åt söder samt att den gamla kyrkan ej gått längre åt öster än till början av nuvarande korparti. Sakristian låg också västligare än nu.

I en skrivelse, "tiggarelista" eller vad man vill kalla ett förvarat dokument från år 1643, Göres hänvändelse "hos andra gudfruktiga och rättsinniga människor" om hjälp och understöd åt Lännäs församling till kyrkans utvidgande på grund av att den gamla kyrkan visat sig var alltför trång och vållat nycken förargelse, då församlingens invånarantal blivit för stort i förhållande till kyrkans litenhet. Dokumentets stora undertecknarenamn är Carl. Man har skäl antaga, att det är fråga om samma man, som vi senare känna under namnet Carl X Gustaf . Bland de första bidragsgivarna återfinnes även namnet Carl. En herres gåva åtföljes av text på tyska.

I Strängnäs stifts herdaminne av Hagström står visserligen en liten notis om att kyrkan ombyggdes under kyrkoherde E. Ljungs tid 1674-93, men det tycks vara svårt få närmare belägg härför. I bevarade sockenstämmoprotokoll anges blott smärre förbättringar, så, beslöts 1658 att huven på kyrktornet skulle uppläggas av Lännäs- och skogsroten, likaså att kyrkogårdsbalkarna skulle förfärdigas vid rites till midsommar. År 1659 beslöts byggand av kyrkofönstren på östra gaveln. Och följande år byggdes "det andra fönstret på södra sidan".

Anno 1664 blev den nya predikostolen och altartavlan, som högvälb. Grevinnan på Segersjö förärat till kyrkan, uppsatt. Som en parentes må härtill fogas, att baron Cedersköld å Segersjö år 1770 på tal om kyrkans ombyggnad föreslog bl.a. ”att förse kyrkan med anständig predikostol och altartavla”. Den förra - med uppståndelsemotivet - är väl den som återfinnes å länsmuseet; den senare - med getsemanemotivet - , försedd med baronens iögonfallande tillägnad i guldskrift, har flyttats till södra kyrkoväggen.

Vid en visitation från år 1743 finna vi anfört: Vad kyrkobyggnaden angår, så är kyrkan i år reparerad och med 3:e ny fönster försedd. Riktig stol- och bänkdelning fanns inte; dock utfäste sig pastor skyndsamt sådant företaga, sedan läktaren nu till alla delar färdig.

1756 ” erinrade kyrkoherden, att efter hjärtstocken i kyrkotornet är mycket gammal och svar, så bör man vara omtänkt skaffa en annan i stället; men som tornet till en del med taket då skulle rivas, vilket fölle för kostsamt och man, utom dess, snart torde anställa reparation och utvidgande med kyrkan, då tornet kommer att nedrivas, så fanns för gott att med järnbeslående stärka och förvara berörda hjärtskott t.v.

1760 finna vi i ett protokoll: Togs vår kyrkas bofällighet, som snart tarvade en ansenlig reparation, samt dess ganska små Inkomster, i ömt övervägande... Så blev allmänt fastställt, att vid pass 1/3 skall tillfalla kyrkan av de penningar, som sammanskjutas på barnsöl och bröllop, helst fattigkassan är, Gudi lov, av vacker f örmögenhet. Men skulle Gud behaga hemsöka socknen med missväxt och dyr tid, så kommer denna delningen till kyrkan att upphöra tills vidare," Och i en följande paragraf låter det: "Församlingen beklagade sig, att de med största möda slippa in i kyrkan genen den stora kyrkodörren för det myckna folket, som, innan sammanringningen, skockar sig på, gången vid läktarstolpen. Att förekomma detta såväl som att efterse det eljest intet oordentligt måtte förelöpa före eller under gudstjänsten, avgjordes, att 2:e av församlingens ledamöter skola varje söndag var sin gång socknen omkring, gå och efterse samt hindra sådana oskick, vilket till en evärdlelig lag blev stadgat.”

1762, å den sedvanliga valborgsmässostämman, föreslås något mycket

märkligt efter der obetydliga inledningen: ”Man prövade nödigt att i

sommar med spån och tjära förbättra kyrkans tak på östra sidan”

Där står nämligen:" I Övrigt förklarade sig församlingen redobogen att företaga sig kyrkans utvidgande på västra sidan för den stora trängsel skull, och sågo de helst om denne tillbyggnad kunde ske av trä." Det skulle ha sett underligt ut: Man påminner sig, vad en biskop i Norrland en gång i tiden lär ha yttrat, när han första gången fick se en kyrka däruppe av egenartad typ: "Underlig är du, o Herre, men så har du ock underliga hus!"

Räckte icke Herrens hus till om söndagarna, fick emellertid husandakten om vardagarna träda emellan. En anvisning härom ha vi i följande års protokoll från biskopsviaitation, där det bl.a. Heter: "Pastor tillsätter någon viss i vart hushåll, som kan bäst läsa» att hålla bön afton och morgon, och kamreraren Schepherus anmodades att vid Segersjö gård, där mycket folk församlas, icke låta dem skiljas åt, innan de hållit bön, enl. Kongl. Maj:ts förordning oro gårdsrätt 1671."

Nästa stycke i visitationsprotokollet påviar kyrksamheten i följande ord: "Ordning i utgången ur kyrkan hållas sålunda, att icke alla på en gång utan manfolken för sig och kvinnfolket efteråt, att de icke tränga varandra."

Till belysning av förhållandena må dock följande stycke i visitationsprotokollot anföras: "Till erhållande av en likformighet i stiftet med privat absolution uppå /enkelt/ hors eller löskaläges brott, komma hädanefter att iakttagas, att emedan. Kongl.förordningen bjuder, att absolution skall ske på en sön- eller helgdag och följaktligen där församlingen är tillstädes, så bör den brottsliga, sedan han blivit förhörd och betygat botfärdighet, bevista gudstjänsten på särskilt rum i kyrkan, och därefter, under det versen pro exitu sjunges, bör absolvendus träda fram i sakristian, på det han icke må tränga sig genom kyrkofolket i utgång och utur kyrkan och förorsaka oskick. Därpå komma 3 eller 4 av församlingens äldsta i sakristian, som pastor därtill utväljer, och när på knä fallit på sakristigolvet, läses absolution ur handboken, och följande söndag uppläses det föreskrivna uti kongl. förordningen av 18 nov. 1741. Men böterna till kyrkan /4 r.s.m./ för man ooh 2 för kvinnan, erlägges förr än absolution sker, och påminns dem jämväl, att de böra giva något till de fattiga. För otidigt sängalag betalas ofelbart 12 och om kyrkobrudens skrud vid vigningen är brukad, 18 r, k.m."

"Sist kom i ömsint övervägande denna församlings bofälliga och ganska trånga kyrka, som ej annat kunde än vända uppå sig all uppmärksamhet» Sockenmännen yttrade sig enhälligt, att de högeligen önskade någon snar och betydande förbättring, ville ock gärna efter råd och ämne därtill bidraga; men underställde sina förmana beprövande på vad sätt den bäst kunde verkställas. Pastor tillspordes, om ingen anstalt på så många år blivit gjord att hjälpa detta förfallna Herrens hus, svarades att man väl tänkt länge därpå men ännu ej kommit Iängre än att samla några kontanta pengar, varför man, när förmögenheten kunde ökas, kunde inköpa materialier, frågades vidare, om han ej på. tjänligt sätt föreställt denna ömma angelägenheten om kyrkans förbättrande för sin sockenherre presidenten, riddaren och kommendören, högvälborne baron herr Claes Gustaf Rålamb ? Varpå gavs till svar att pastor för några år sedan väl anmält ett sådant ärende för välbemälte herre; men som han vore i begrepp med Högsjö kyrkobyggnad, kunde han ej vände sin omsorg till denna. Biskopen svarade, uti han hade den äran att känna den herren för en så stor benefactor för kyrkor och skolor i all den tid han varit en berömlig landshövding i Södermanland, att han vore nog

samt därom förvissad, att om detta ärende för honom på omständigt sätt och med förtroende till hans ädelmod blivit förebragt, hade han intet underlåtit att på utmärkt sätt visa sig såsom sockenherre och välgärningsman. Pastor råddes fördenskull att med kyrkvärdar och de bästa ståndspersoner uppvakta honom ... Emellertid borde församlingen nu fatta ett enigt beslut att ej stanna i detta för kyrkan goda uppsåt utan vara omtänkt att nästa år ofelbart begynna och i höst uppbryta sten, i vinter framköra materialier och nästa sommar göra södra utbyggnaden färdig» Härvid påminte biskopen, att vid reparation bör den oansenliga spegelen i altartavlan uttagas och att fönster i stället i muren öppnas, efter ljuset är den största kyrkoprydnad."

Detta biskop Jacob Serenius yttrande är ju typiskt för upplysningstiden. Och nog blev den nya kyrkan 14 år därefter både ljus och trivsam,

Men medlen till ombyggnaden måste allt socknens egen befolkning stå för. följande år,1764. säger ock sockenstämmoprotokollet! ⁿUppå kyrkoherdens ömma föreställning att vi på alla tjänliga sätt böra vara omtänkta att föröka vår kyrkans medel och att det synes vara billigt, att brudfolk och testamentespenningar efter de döda icke just givas efter en taxa, utan avseende på råd och förmögenhet, utlovade sockenmännen hädanefter ihågkomma kyrkan med mera, efter vars och ens lägenhet, och det av god vilja.”

Att man var med på noterna kan dock i samma stämmoprotokoll synas av följande: "Avskaffades och förbjöds alldeles den oseden, att som hittills skett i kyrkan, folket mässar lika högt med prästen." Men stockstraffet i kyrkan kunde prästen ej avskaffa, utan: "lades åter församlingen på hjärtat den nödiga omsorger de böra hava för sina barns undervisning i läsande, samt itererades det i visitationsprotokollet utsatta stockstraffet för både föräldrar och barn, om de det försumma."

Följande år, 1765, kom församlingen överens om hur mycket det året skulle givas till kyrkans förestående byggnad pr halvt hemman, pr tre dagars, och två dagars torp och en dags torp samt av hantverkare, soldater och ryttare, gruvfogde och gruvdrängar och t,o.m. av de inhyses, som ej njuta fattigmedel,

1767 heter det l ett stämmoprotokoll: "Den för 2:e år sedan skedda överenskommelsen om en viss årlig avgift till kyrkans byggnad blev nu, i anseende till penningbristen och de svåra tider, i så måtto minskad, att på ett helt hemman givas 2 daler och så i proportion....

Även bads församlingen tänka på någon avgift till kyrkan, när Gud hjälpt barnsängshustrur till hälsan." Förut hade anmaning därtill givits i samband med bröllop och i allmänhet återvunnen hälsa.

Vi förbigå. 1768 års sockenstämmoprotokoll, uppfyllt av den nye herrens till Segersjö, baron Cederhielms trätgirighet, som lugnt och sakligt bemötes av kyrkoherden, komministern och församlingsmedlemarna. Cederhjälm ville även låta en sin utvalde sekroterare skriva protoliollen, vilket kyrkoherden ej medgav,

Året 1769 har mycket i stämmoprotokollen att förtälja om kyrkan. Först samtyckte församlingen, då baron Cederhjelm givit tillkänna, "att som han funnit en ganska stor trängsel vara i koret, till församlingens myckna olägenhet, besynnerligen när Herrens nattvard begås, så ville han borttaga de därvarande Segersjö tillhöriga bänkar, vilka äro nog breda och medtaga mycket rum, och i stället bygga bänkar åt sig nederst i kyrkan under tornet."

På en oktoberatämma ”erinrade kyrkoherden att hjärtstocken i tornet har, efter skedd besiktning, befunnits så svag. att tornet stode i fara vid svårt blåsväder, och bad därjämte att kyrkans övriga tarvor måtte komma i ömmaste consideration."

Fjorton därefter "Blev tillfölje av överenskommelsen å sista sockenstämman och efter ytterligare skedd kungörelse därom å predlkstolen samnanträdet av de äldste och jordägare i socknen verkställt, dit man företog rådplägningen oro kyrkans byggnad. Och som Espenäs är det första och äldsta hemman, i socknen, så "blev dass ägare herr brukspatron Christian Robsahm ombeden att säga sin tanke om denna kyrkbyggnad samt avgiva förslag, huru detta arbete bäst och med församlingens minsta känning måtte kunna utföras. Hr brukspatron framgav då sin mening skriftligen ad protokollum sådan han här ord ifrån ord intages : Till vad ändamål vi i dag äro härstädes sammankomna lärer envar hava sig bekant, nämligen ett överlägga om vår av ålder nog bräckliga men tillika i anseende till folkmängden nog otillräckliga kyrka. Att densamma nödvändigt måste nedtagas och utvidgas, förmodar jag längesedan vara avgjort..." Härefter omnämnde Robsahm: "Gå vi till kyrkokassan, finna vi väl henne på kortare tid ansenligen förökad, så att vi med allt skäl kunna och böra lämna dess föreståndare både heder och beröm för dess förvaltning; men ock tillika

otillräcklig till förestående behov...," Han vet emellertid ett råd

att få kyrkan nyuppförd utan ett oroa ytterligare känning, nämligen - efter samråd med ägaren av Segersjö - att ingå med begäran om att han måtte få patronatsrätton, dock med rättighet fortfarande för församlingen att rösta på tre ur domkapitlet tillsatta provpredikanter. Så skulle Segersjö gods svara för de ytterligare penningomkostnaderna för kyrkbygget. Kyrkoherden föreslår dock, att man tar 14 dagars betänketid, vilket ock beslutades. '

 

Notis: Patronatsrätt (på latin Jus Patronatus) innebär en rätt för enskild privatperson att tillsätta präster och ibland andra församlingstjänster, vanligen en adlig ägare till en sätesgård inom församlingen, den så kallade patronus. I gengäld hade denne åtagit sig ekonomiska förpliktelser för kyrkobyggnaden, prästgården eller annan kyrklig egendom. Pastorat som tillsattes på detta sätt kallades patronella pastorat. Källa Wikipedia

 

5/II 1769"upplästes ånyo Robsahms skrivelse samt en av Cederhjelm, som gick ut på detta: :"vill jag uppskjuta med mina tankars anförande uti bemälte ärende intill dess denna fråga preliminairement deciderad bliver. Emellertid och alldenstund jag icke är till kyrkan något vidare skyldig än andra jordägare i socknen, så avsäger jag mig härmed att hålla ljusen på främsta ljuskronan, altaret och predikstolen," Sedermera begärde pastor vars och ens tydliga och särskilda yttrande, huruvida de ville gå in i det av hr brukspatron Robsahm uppgivna projektet eller icke, till den änden blevo alla jord- och hemmansägare uppnämda vid namn ooh svarade var för sig, som följer:

Nämndeman Eric Ersson i Segersjötorp sade, att han för sin del vore alldeles nöjd att uppdrags.. Cederhjelm rättighet och makt att kalla och tillsatta lärare vid förefallande vakans, emot det att kyrkan med tillhjälp av dess kapital bliver av honom uppbyggd. Detsamma sade ock fjärdingsmannen Eric Svensson i Segersjötorp och Olof Olsson ibm. Ävenså kyrkvärden Olof Olsson i Prästebol och Jakob Andersson ibm. Likaledes nämndemannen Anders Bengtsson i Hampetorp och Olof Bengtsson ibm. Ävenledes Pehr Ersson, Peter Persson och Erik Larsson i Ingvaldstorp, Likaså även Sven Svensson. Eric Olsson och Olof Jansson i Fastorp samt Jan Jansson i Eketorp. Dessa, som utgöra alla jordägande bönder i socknen, förbehöllo sig dock uttryckligen nedanstående punkter så vida detta deras beslut skall vara giltigt, nämligen:

1/ Det kyrkan blir vacker, ljus, tillräckligen stor för alla sockenboarna samt förgylld med innanrede och allt tillbehör, även ock tornet förbättrat och satt i svarsgott stånd, så att församlingen kan finna sig nöjd och belåten med alltsammans Klockorna bliva dock undantagna, till vilkas bibehållande eller nödiga förbättring samtliga bidraga vilja.

2/ att framdeles få överlägga med hr baron... om hela byggnaden.

3/ att materialier till denna 'kyrkobyggnad. framskaffas i vinter, så att den kan företags nästkommande vår, om möjligt är, men i annan händelse, att det säkert måtte ske året näst därefter.

4/ att hr baron må nyttja till samma kyrkobyggnad, hela det kapital kyrkan ägor, när arbetet begynner samt vad som brister tillägga av eget. så att församlingen vid det tillfället undgår all slags gravation Men som välbemälte herre lika gunstligt torde åtaga sig kyrkans vidmakthållande i fram tiden, så kommer därtill att användas allt vad årligen och vanligen doneras till kyrkan, varvid församlingen befrias från några extraordinarie sammanskott. Man där så olyckligt hända skulle, det dock Gud nådeligen avvände, att kyrkan sedermera genom någon oförmodlig eldsvåda bleve alldeles fördärvad, så tillkommer socknens ledamöter utav egna medel och med samfälld makt ånyo uppbygga henne. Sist blev resolverat, att detta vederbörandes frivilliga och enhälliga beslut skulle genom extractum protocolli varda communicerat med de frånvarandes herrskapen, som hava egendomar här i socknen, nämligen högvälb, fru friherrinnan och Rålamb på Högsjö ooh högvälb. grev Cronhielm samt deras mening inhämtas, varom hr brukspatron

Robsahm blev anmodad draga försorg, då församlingen i ödmjukhet förmodade att dess herrskapen till alle delar konformerade sig med dem.

När förestående protokoll skulle justeras behagade hr baron Cederhjelm vara tillstädes i sockenstugan att avhöra församlingens tagna beslut och att utlåta sig över detsamma» Han svarade då att av ömhet för denna församling vilken är så illa belåten med sin trånga och skröpliga kyrka samt i betraktande därav att hon, emedan socknen är både fattig och liten, torde eljest näppeligen bliva ombyggd, varpå vi nu i så många år haft exempel, så ville han åtaga sig denna kyrkobyggnad på de föreslagna villkoren, dock med det betingade, att församlingen förut och dessförinnan hos Hans Kongl. Maj:t utverkar att detta Jus petronatus bliver honom och hans efterkommande allernådigast förlänt, till vilken ända församlingens ledamöter hava att i djupaste underdånighet därom vederbörligen ansökning göra.

1770 28/12 gällde det Åter kyrkans antingen reparerande eller ombyggnad. På kallelse hade inställt sig byggmästare Berg för rådförande. Han hade med sig ritning till ny kyrka, "En del förklarade sig åstunda att få kyrkan byggd efter denna ritning; men som hon bl.a. medförer den betydande olägenheten att kyrkan, efter densamma, bör

på ett år både nedrivas och åter hel och hållen uppsättas, vartill fordras mer penningar och större enskild förmögenhet än nu finnes tillgång till, så inlämnade baron Cederhielm en annan ritning av honom själv förfärdigad, enligt vilken kyrkan småningom och efter hand kunde uppföras, allt som penningar därtill inflyta och likafullt gudstjänsten i samma förrättas, samt bifogade sin mening över alltsammans uti ett skriftligt dictamen ad protoeollum, så lydande..../ Här må inflikas, att det var för väl att det underliga projektet ej kom till utförande./ Men förslaget anfördes dock här emedan vissa upplysningar om den gamla kyrkans konstruktion gives /

I/ "Reparetion är nödig a/ för valvet som är över koret, ty genom väggarnas sättning hava remnor blivit, vili:a fordom varit igenklistrade. och valvbågen med järnstänger och hängslen uppehållen. Men då bjälken, som håller hängslorna ruttnat, och då igenklistrade remsor blivit åter öppna och vidare än tillförne, så är det icke längre möjligt att uppehålla sig vid palliativer, Korets valv måste rivas och ett annat göras. 2/ För tornet, vara höga spetsiga takresning är onödig och farlig för kyrkan så ofta en stark storm är, alldenstund resningsverket är ganska och så opålitlig att redan för flera år sedan funnits nödigt understödja hjärtstocken. Det spånslagna tornet måste således nedtagas och en tjänlig täckning göras i stället.

3/ Till mera dagars vinnande i kyrkan behöves flera fönster.

4/ Till att göra sakristian mera tjänlig för människor och vad därstädes förvaras bör är nödigt inlägga ett trägolv, igenmura den lilla gluggen och göra ett större fönster,

5/ Taket över hela kyrkan måste göras nytt så väl till resningen som täckningen.

6/Åtskilliga smärre förbättringar tarvas å dörrar, fönster, bänkar, predikstol, altars och uppgången till läktaren.

För det andre kommer nybyggnad under övervägande, alldenstund församlingens folkrikhet igenom de av frälsemännen. som i orten vistas mångfaldigt gjorda uppodlingar, nybyggen och torp på de senare åren så märkligen tilltagit och ännu tilltager, att kyrkans nuvarande vidd är alldeles otillräcklig.

Att förena dessa nu anförda huvudämnen fordras den nogaste åtanke, helst en ganska otillräcklig kassa finnes att bestrida så många kostsamma arbeten. Innan man därför antager något projekt så är nödigt att märka, vad kostnad och möda det är att riva sådan stenbyggnad, som ernått 4 á 500 års ålder, vilket vår gamla munkakyrka och tornet otvivelaktigt i det minsta äger. Det är nödigt att akta sig för det falska hopp som vore någon nytta till väntandes av sådana gamla materialier. ...Mitt projekt:

I/ att riva ned valvet av närvarande koret, och i det stället draga upp ett nytt panelat valv.

2/ att riva ned det spånslagna tornet och täcka det igen med tjänligt kupigt tak och spånslaget.

3/ att sätta nytt tak på munkkyrkan,

4/ att på norra sidan av koret göra en tillbyggnad av -- qvadratalnars innehåll och den höjd som fordras till att därstädes hava en läktare som av samma storlek och att giva nybyggnaden kommunikation med kyrkan medelst utrivning av fyllmuren som är i korets norra valv,

5/ att likaledes på den södra siden göra en lika stor tillbyggnad.

6/ att även på den östra sidan göra så stor tillbyggnad som kunde behövas för altare, disken och de ikring stående kommunikanter.

7/ att indela hela det nuvarande koret med bänkar.

8/ att utur den nuvarande sakerstugan göra en trappuppgång till predikstolen, som bör bliva i det närmaste på det rum han nu är, allenast dragen litet mera framåt och så ställd, att predikanten måtte kunna ses och höras av alla

9/ att uppdrags ett med gamla kyrkans tak förenat sig över all den nya byggnaden sträckande tak.

10/ att skickligern inreda sakerstugan.

11/ att göra i den understa delen av munkakyrkan såväl åt norra som

södra sidan skickliga fönster av den höjd så att läktaren även måtte få dager.

12/ att formera det mitt emot predikstolen varande fönstret efter samma storlek och även iakttaga jämlikheten vid tillbyggnaden, så att fullkomlig dager allestädes finnas må.

13/ att i hela kyrkan göra nya målade bänkar,

14/ att omskapa trappan till soldatläktaren så att uppgången måtto bliva mer bekväm.

15/ att från samma trappa praktisera en öppning in i tornet för att där kunna stå och ringa klockorna med kortare sträng,

16/ att göra alla de nya valven panelade och gipsade.

17l att förse kyrkan med anständig predikstol och altartavla.

18/ att sedan frälseägaren förut behagat därtill giva sitt samtycke utvidga kyrkogården på södra sidan.

19/ att göra på nuvarande bogårdsmur tvenne portar, den ena i nordöstra hörnet och den andra i sydöstra hörnet,

20/ att överallt vitlimma kyrkan inuti samt nymåla soldatläktaren.

Enligt 1774 års visitationsstämma voro kyrkomedlen 7.380 daler och 15 Öre kop.mynt, vilka pengar förvarades i kyrkan i särskild kista, till vilken baron hade huvudnyckeln, prästen den andra och ena kyrkvärden den tredje.

1775 1/5 tillträdde kronolänsmansonen Erik Gabriel Lindberg kyrkoherdobefattnlngen i Lännäs. Och redan der 5 maj samma år gjordes å sockenstämman räfst med baron Cederhjelm på Segersjö för att han ej åtgjort något till nybyggande av kyrkan, oaktat han 1769 enligt protokoll fått kyrkokassans medel till förfogande därför mot ett själv hålla resten av materialier och mot erhållande av jus patronetus, och beslöts enhälligt, att han mot ränta. skulle återlämna medlen eller ordentlig revers därå , såvitt han ej snarligen företog sig byggandet enligt löfte, Eljest skulle församlingen själv bygga och han mista åstundade jus patronatsrätten.( Så skedde även, Cederhjelm miste de åtrådda rättigheterna )

I korthet må dock följande anföras till belyaning.

Likaledes gjordes räfst med barons företag att frånhända pastoratet Prästtorpet utan att därför underhålla särskild präst, och befullmäktigades kyrkoherden återförena torpet med egentliga prästgården till brukning, Ävenså måste återgå ett köp av en logbyggning. som baron privat och ej å offentlig auktion för billigt pris förskaffat sig å prästgården och som bönderna själva framkört timmer till och byggt för prästgårdens räkning.

Baron hade även låtit konungen med sitt namn stadfästa en magasin förening med sockenborna utan att de någonsin hörts i saken eller protokoll däröver förts, och vägrade sockenborna alltså godkänra denna egenmäktighet från baron och missbrukande av konungens namn. Av senare dockument finna vi även, huru kyrkoherde Lindberg på socknens vägnar "förde med uppoffrande av tid och lugn saken fram genom alla instanser", så att församlingen fick tillbaka sin magsinsfond såväl som själva sockenmagasinet, för vilket L. upprättade stadgar, som av kungen gillades.

8/10 s.å. frågades församlingen. huru förfaras skulle med ränta av de 2000 d.k.m. vilka baron Cederhjelm haft utur kyrkokassan ett halvt års tid men vilken ränta han vägrat. Sockenmännen tyckte att när de fattiga måste betala ränta borde ock den rike få göra det,

Fr.o.m. år I776 finnes en massa klagoskrifter och prosesshandlingar från baron Cederhjelm gent emot kyrkoherden med församling, vilka dock ej lände till annat än stadfästande av honom (baronen) ådömda böter, ersättningar och upplupna räntor. I ett prirvatbrev finns dock omdömet: ”Det bör lända kyrkoherde Lindberg till evärldligt beröm att han mera dristigt blottade barons tillgrepp". Han fälldes ock till böter för otjänligt skrivsätt mot kyrkoherde Lindberg, Desto vackrare är den inskrift som står att läsa i den vackraste av gravvårdarna å Lännäs kyrkogård:

Här vilar prosten Erik Gabriel Lindberg.

Vittne vår dygd om hans nit för Gud.

Kyrkans handlingar vittnar om hans nit för oss.

Lännäs allmoge reste stenen 1790

I en minnesteckning uti Sällskapets för medborgliga kunskaper skrifter 1790 står det bl.a. Om prosten Lindberg... ”visade han tillika i allt sitt förhållanden religion, som icke känner större helgedomar än sanning och rätt människokärlek ... Fattighuset blivit på ett varaktigt sätt uppbyggt... Sockenmagasinshuset fått en fullkomlig reparation....” Men vi fästa oss särskilt vid den notisen :... ”att församlingens vackra kyrka blivit från grunden nybyggd, inom en sommar uppförd, inredd och fullbordad med den knappa tillgång av 500 R:dlr hns företrädare i en tid av urminnes längd hunnit för kyrkans räkning samla. Att sedermera tornbyggnaden blivit fullbordad och stora klockan omgjuten, och lika fullt början gjord till en ny fond för kyrkans framtida behov.”

 

Till sist en dikt om Lännäs kyrka från en gammal tidning:

 

Vid invigningen av Lännäs kyrka den 10 aug 1777

Författades och trycktes följande dikt:

 

Du Lännäs folk uti evärdlig t minne

Skriv denna Dag och Gudi offer bär

Då början sker att en får samlas inne

Uti det hus, som kostat ditt besvär

 

Nu tacka G U D att ingen livlös blivit

Av olycksfall slå deras arm och ben,

Som dagligdags med tunga bördor klivit

På ställnings högd, är utan bräck och men.

 

Men tröstlöst du hos dig ej bör begrava

Din Herdes nit, som mången kväll har sett

Dig lägga trött, och huv-bry velat hava

Om byggnaden, att blir gott betäkt

 

Man icke sig har spart att villigt styra,

Han hushålls vett brukt på många vis;

På månader som knappast fulla fyra

Finns kyrkan ny för ganska billigt pris.

 

Gläd Lännäs dig. Nu i din Byggning stiger

För altaret en trogen HERans Man,

Med HERans Namn Den samma Han inviger

Till HERans hus, där sällhet vinnas kan.

 

Där vandringsman med ljus till himlen visas,

Där säkerhet ur sömnen varder väckt,

Dör hungrige med Nådens Håvor spisas

Där själens torft och snart kan bliva släkt.

 

I Lännäs Barn: Fast Sion Ert ej blänker

Av grannlåt: dock för övervåld och brand

Det akte Gud: som härlig prydnad skänker

Och helgar det till Verkstad för sin hand

 

Än mera nytt : I Lännäs nya kyrka

Inviges ock dess Kyrko-herde, som

Vist mången prov: att han har med makt och styrka

Vill socknens väl, är Henne huld och from.

 

Må lycka till dig Herde god att sköta

Den tvenne år Du redan burit har.

Hav Himlens Råd att Mörksens odjur möta

Med väpnad hand i sälla levnads dar.

 

Treenighet: Det Lindberg länge nära

På Hjelmars strand till ombetrodda jord

Med Rimla-mat, låt av Hans dyra lära

Städs rönas kraft, låt verkan varde spord.

 

Att fattig, rik ur syndadvalan vakna

Och bättrade må helgas med behag,

Så sina får han slipper oskärt sakna

I ärans land, på världens mötes dag.

 

1760 finna vi i ett protokoll: Togs vår kyrkas bofällighet, som snart tarvade en ansenlig reparation, samt dess ganska små Inkomster, i ömt övervägande... Så blev allmänt fastställt, att vid pass 1/3 skall tillfalla kyrkan av de penningar, som sammanskjutas på barnsöl och bröllop, helst fattigkassan är, Gudi lov, av vacker f örmögenhet. Men skulle Gud behaga hemsöka socknen med missväxt och dyr tid, så kommer denna delningen till kyrkan att upphöra tills vidare," Och i en följande paragraf låter det: "Församlingen beklagade sig, att de med största möda slippa in i kyrkan genen den stora kyrkodörren för det myckna folket, som, innan sammanringningen, skockar sig på, gången vid läktarstolpen. Att förekomma detta såväl som att efterse det eljest intet oordentligt måtte förelöpa före eller under gudstjänsten, avgjordes, att 2:e av församlingens ledamöter skola varje söndag var sin gång socknen omkring, gå och efterse samt hindra sådana oskick, vilket till en evärdlelig lag blev stadgat.”

1762, å den sedvanliga valborgsmässostämman, föreslås något mycket

märkligt efter der obetydliga inledningen: ”Man prövade nödigt att i

sommar med spån och tjära förbättra kyrkans tak på östra sidan”

Där står nämligen:" I Övrigt förklarade sig församlingen redobogen att företaga sig kyrkans utvidgande på västra sidan för den stora trängsel skull, och sågo de helst om denne tillbyggnad kunde ske av trä." Det skulle ha sett underligt ut: Man påminner sig, vad en biskop i Norrland en gång i tiden lär ha yttrat, när han första gången fick se en kyrka däruppe av egenartad typ: "Underlig är du, o Herre, men så har du ock underliga hus!"

Räckte icke Herrens hus till om söndagarna, fick emellertid husandakten om vardagarna träda emellan. En anvisning härom ha vi i följande års protokoll från biskopsviaitation, där det bl.a. Heter: "Pastor tillsätter någon viss i vart hushåll, som kan bäst läsa» att hålla bön afton och morgon, och kamreraren Schepherus anmodades att vid Segersjö gård, där mycket folk församlas, icke låta dem skiljas åt, innan de hållit bön, enl. Kongl. Maj:ts förordning oro gårdsrätt 1671."

Nästa stycke i visitationsprotokollet påviar kyrksamheten i följande ord: "Ordning i utgången ur kyrkan hållas sålunda, att icke alla på en gång utan manfolken för sig och kvinnfolket efteråt, att de icke tränga varandra."

Till belysning av förhållandena må dock följande stycke i visitationsprotokollot anföras: "Till erhållande av en likformighet i stiftet med privat absolution uppå /enkelt/ hors eller löskaläges brott, komma hädanefter att iakttagas, att emedan. Kongl.förordningen bjuder, att absolution skall ske på en sön- eller helgdag och följaktligen där församlingen är tillstädes, så bör den brottsliga, sedan han blivit förhörd och betygat botfärdighet, bevista gudstjänsten på särskilt rum i kyrkan, och därefter, under det versen pro exitu sjunges, bör absolvendus träda fram i sakristian, på det han icke må tränga sig genom kyrkofolket i utgång och utur kyrkan och förorsaka oskick. Därpå komma 3 eller 4 av församlingens äldsta i sakristian, som pastor därtill utväljer, och när på knä fallit på sakristigolvet, läses absolution ur handboken, och följande söndag uppläses det föreskrivna uti kongl. förordningen av 18 nov. 1741. Men böterna till kyrkan /4 r.s.m./ för man ooh 2 för kvinnan, erlägges förr än absolution sker, och påminns dem jämväl, att de böra giva något till de fattiga. För otidigt sängalag betalas ofelbart 12 och om kyrkobrudens skrud vid vigningen är brukad, 18 r, k.m."

"Sist kom i ömsint övervägande denna församlings bofälliga och ganska trånga kyrka, som ej annat kunde än vända uppå sig all uppmärksamhet» Sockenmännen yttrade sig enhälligt, att de högeligen önskade någon snar och betydande förbättring, ville ock gärna efter råd och ämne därtill bidraga; men underställde sina förmana beprövande på vad sätt den bäst kunde verkställas. Pastor tillspordes, om ingen anstalt på så många år blivit gjord att hjälpa detta förfallna Herrens hus, svarades att man väl tänkt länge därpå men ännu ej kommit Iängre än att samla några kontanta pengar, varför man, när förmögenheten kunde ökas, kunde inköpa materialier, frågades vidare, om han ej på. tjänligt sätt föreställt denna ömma angelägenheten om kyrkans förbättrande för sin sockenherre presidenten, riddaren och kommendören, högvälborne baron herr Claes Gustaf Rålamb ? Varpå gavs till svar att pastor för några år sedan väl anmält ett sådant ärende för välbemälte herre; men som han vore i begrepp med Högsjö kyrkobyggnad, kunde han ej vände sin omsorg till denna. Biskopen svarade, uti han hade den äran att känna den herren för en så stor benefactor för kyrkor och skolor i all den tid han varit en berömlig landshövding i Södermanland, att han vore nog

samt därom förvissad, att om detta ärende för honom på omständigt sätt och med förtroende till hans ädelmod blivit förebragt, hade han intet underlåtit att på utmärkt sätt visa sig såsom sockenherre och välgärningsman. Pastor råddes fördenskull att med kyrkvärdar och de bästa ståndspersoner uppvakta honom ... Emellertid borde församlingen nu fatta ett enigt beslut att ej stanna i detta för kyrkan goda uppsåt utan vara omtänkt att nästa år ofelbart begynna och i höst uppbryta sten, i vinter framköra materialier och nästa sommar göra södra utbyggnaden färdig» Härvid påminte biskopen, att vid reparation bör den oansenliga spegelen i altartavlan uttagas och att fönster i stället i muren öppnas, efter ljuset är den största kyrkoprydnad."

Detta biskop Jacob Serenius yttrande är ju typiskt för upplysningstiden. Och nog blev den nya kyrkan 14 år därefter både ljus och trivsam,

Men medlen till ombyggnaden måste allt socknens egen befolkning stå för. följande år,1764. säger ock sockenstämmoprotokollet! ⁿUppå kyrkoherdens ömma föreställning att vi på alla tjänliga sätt böra vara omtänkta att föröka vår kyrkans medel och att det synes vara billigt, att brudfolk och testamentespenningar efter de döda icke just givas efter en taxa, utan avseende på råd och förmögenhet, utlovade sockenmännen hädanefter ihågkomma kyrkan med mera, efter vars och ens lägenhet, och det av god vilja.”

Att man var med på noterna kan dock i samma stämmoprotokoll synas av följande: "Avskaffades och förbjöds alldeles den oseden, att som hittills skett i kyrkan, folket mässar lika högt med prästen." Men stockstraffet i kyrkan kunde prästen ej avskaffa, utan: "lades åter församlingen på hjärtat den nödiga omsorger de böra hava för sina barns undervisning i läsande, samt itererades det i visitationsprotokollet utsatta stockstraffet för både föräldrar och barn, om de det försumma."

Följande år, 1765, kom församlingen överens om hur mycket det året skulle givas till kyrkans förestående byggnad pr halvt hemman, pr tre dagars, och två dagars torp och en dags torp samt av hantverkare, soldater och ryttare, gruvfogde och gruvdrängar och t,o.m. av de inhyses, som ej njuta fattigmedel,

1767 heter det l ett stämmoprotokoll: "Den för 2:e år sedan skedda överenskommelsen om en viss årlig avgift till kyrkans byggnad blev nu, i anseende till penningbristen och de svåra tider, i så måtto minskad, att på ett helt hemman givas 2 daler och så i proportion....

Även bads församlingen tänka på någon avgift till kyrkan, när Gud hjälpt barnsängshustrur till hälsan." Förut hade anmaning därtill givits i samband med bröllop och i allmänhet återvunnen hälsa.

Vi förbigå. 1768 års sockenstämmoprotokoll, uppfyllt av den nye herrens till Segersjö, baron Cederhielms trätgirighet, som lugnt och sakligt bemötes av kyrkoherden, komministern och församlingsmedlemarna. Cederhjälm ville även låta en sin utvalde sekroterare skriva protoliollen, vilket kyrkoherden ej medgav,

Året 1769 har mycket i stämmoprotokollen att förtälja om kyrkan. Först samtyckte församlingen, då baron Cederhjelm givit tillkänna, "att som han funnit en ganska stor trängsel vara i koret, till församlingens myckna olägenhet, besynnerligen när Herrens nattvard begås, så ville han borttaga de därvarande Segersjö tillhöriga bänkar, vilka äro nog breda och medtaga mycket rum, och i stället bygga bänkar åt sig nederst i kyrkan under tornet."

På en oktoberatämma ”erinrade kyrkoherden att hjärtstocken i tornet har, efter skedd besiktning, befunnits så svag. att tornet stode i fara vid svårt blåsväder, och bad därjämte att kyrkans övriga tarvor måtte komma i ömmaste consideration."

Fjorton därefter "Blev tillfölje av överenskommelsen å sista sockenstämman och efter ytterligare skedd kungörelse därom å predlkstolen samnanträdet av de äldste och jordägare i socknen verkställt, dit man företog rådplägningen oro kyrkans byggnad. Och som Espenäs är det första och äldsta hemman, i socknen, så "blev dass ägare herr brukspatron Christian Robsahm ombeden att säga sin tanke om denna kyrkbyggnad samt avgiva förslag, huru detta arbete bäst och med församlingens minsta känning måtte kunna utföras. Hr brukspatron framgav då sin mening skriftligen ad protokollum sådan han här ord ifrån ord intages : Till vad ändamål vi i dag äro härstädes sammankomna lärer envar hava sig bekant, nämligen ett överlägga om vår av ålder nog bräckliga men tillika i anseende till folkmängden nog otillräckliga kyrka. Att densamma nödvändigt måste nedtagas och utvidgas, förmodar jag längesedan vara avgjort..." Härefter omnämnde Robsahm: "Gå vi till kyrkokassan, finna vi väl henne på kortare tid ansenligen förökad, så att vi med allt skäl kunna och böra lämna dess föreståndare både heder och beröm för dess förvaltning; men ock tillika

otillräcklig till förestående behov...," Han vet emellertid ett råd

att få kyrkan nyuppförd utan ett oroa ytterligare känning, nämligen - efter samråd med ägaren av Segersjö - att ingå med begäran om att han måtte få patronatsrätton, dock med rättighet fortfarande för församlingen att rösta på tre ur domkapitlet tillsatta provpredikanter. Så skulle Segersjö gods svara för de ytterligare penningomkostnaderna för kyrkbygget. Kyrkoherden föreslår dock, att man tar 14 dagars betänketid, vilket ock beslutades. '

 

Notis: Patronatsrätt (på latin Jus Patronatus) innebär en rätt för enskild privatperson att tillsätta präster och ibland andra församlingstjänster, vanligen en adlig ägare till en sätesgård inom församlingen, den så kallade patronus. I gengäld hade denne åtagit sig ekonomiska förpliktelser för kyrkobyggnaden, prästgården eller annan kyrklig egendom. Pastorat som tillsattes på detta sätt kallades patronella pastorat. Källa Wikipedia

 

5/II 1769"upplästes ånyo Robsahms skrivelse samt en av Cederhjelm, som gick ut på detta: :"vill jag uppskjuta med mina tankars anförande uti bemälte ärende intill dess denna fråga preliminairement deciderad bliver. Emellertid och alldenstund jag icke är till kyrkan något vidare skyldig än andra jordägare i socknen, så avsäger jag mig härmed att hålla ljusen på främsta ljuskronan, altaret och predikstolen," Sedermera begärde pastor vars och ens tydliga och särskilda yttrande, huruvida de ville gå in i det av hr brukspatron Robsahm uppgivna projektet eller icke, till den änden blevo alla jord- och hemmansägare uppnämda vid namn ooh svarade var för sig, som följer:

Nämndeman Eric Ersson i Segersjötorp sade, att han för sin del vore alldeles nöjd att uppdrags.. Cederhjelm rättighet och makt att kalla och tillsatta lärare vid förefallande vakans, emot det att kyrkan med tillhjälp av dess kapital bliver av honom uppbyggd. Detsamma sade ock fjärdingsmannen Eric Svensson i Segersjötorp och Olof Olsson ibm. Ävenså kyrkvärden Olof Olsson i Prästebol och Jakob Andersson ibm. Likaledes nämndemannen Anders Bengtsson i Hampetorp och Olof Bengtsson ibm. Ävenledes Pehr Ersson, Peter Persson och Erik Larsson i Ingvaldstorp, Likaså även Sven Svensson. Eric Olsson och Olof Jansson i Fastorp samt Jan Jansson i Eketorp. Dessa, som utgöra alla jordägande bönder i socknen, förbehöllo sig dock uttryckligen nedanstående punkter så vida detta deras beslut skall vara giltigt, nämligen:

1/ Det kyrkan blir vacker, ljus, tillräckligen stor för alla sockenboarna samt förgylld med innanrede och allt tillbehör, även ock tornet förbättrat och satt i svarsgott stånd, så att församlingen kan finna sig nöjd och belåten med alltsammans Klockorna bliva dock undantagna, till vilkas bibehållande eller nödiga förbättring samtliga bidraga vilja.

2/ att framdeles få överlägga med hr baron... om hela byggnaden.

3/ att materialier till denna 'kyrkobyggnad. framskaffas i vinter, så att den kan företags nästkommande vår, om möjligt är, men i annan händelse, att det säkert måtte ske året näst därefter.

4/ att hr baron må nyttja till samma kyrkobyggnad, hela det kapital kyrkan ägor, när arbetet begynner samt vad som brister tillägga av eget. så att församlingen vid det tillfället undgår all slags gravation Men som välbemälte herre lika gunstligt torde åtaga sig kyrkans vidmakthållande i fram tiden, så kommer därtill att användas allt vad årligen och vanligen doneras till kyrkan, varvid församlingen befrias från några extraordinarie sammanskott. Man där så olyckligt hända skulle, det dock Gud nådeligen avvände, att kyrkan sedermera genom någon oförmodlig eldsvåda bleve alldeles fördärvad, så tillkommer socknens ledamöter utav egna medel och med samfälld makt ånyo uppbygga henne. Sist blev resolverat, att detta vederbörandes frivilliga och enhälliga beslut skulle genom extractum protocolli varda communicerat med de frånvarandes herrskapen, som hava egendomar här i socknen, nämligen högvälb, fru friherrinnan och Rålamb på Högsjö ooh högvälb. grev Cronhielm samt deras mening inhämtas, varom hr brukspatron

Robsahm blev anmodad draga försorg, då församlingen i ödmjukhet förmodade att dess herrskapen till alle delar konformerade sig med dem.

När förestående protokoll skulle justeras behagade hr baron Cederhjelm vara tillstädes i sockenstugan att avhöra församlingens tagna beslut och att utlåta sig över detsamma» Han svarade då att av ömhet för denna församling vilken är så illa belåten med sin trånga och skröpliga kyrka samt i betraktande därav att hon, emedan socknen är både fattig och liten, torde eljest näppeligen bliva ombyggd, varpå vi nu i så många år haft exempel, så ville han åtaga sig denna kyrkobyggnad på de föreslagna villkoren, dock med det betingade, att församlingen förut och dessförinnan hos Hans Kongl. Maj:t utverkar att detta Jus petronatus bliver honom och hans efterkommande allernådigast förlänt, till vilken ända församlingens ledamöter hava att i djupaste underdånighet därom vederbörligen ansökning göra.

1770 28/12 gällde det Åter kyrkans antingen reparerande eller ombyggnad. På kallelse hade inställt sig byggmästare Berg för rådförande. Han hade med sig ritning till ny kyrka, "En del förklarade sig åstunda att få kyrkan byggd efter denna ritning; men som hon bl.a. medförer den betydande olägenheten att kyrkan, efter densamma, bör

på ett år både nedrivas och åter hel och hållen uppsättas, vartill fordras mer penningar och större enskild förmögenhet än nu finnes tillgång till, så inlämnade baron Cederhielm en annan ritning av honom själv förfärdigad, enligt vilken kyrkan småningom och efter hand kunde uppföras, allt som penningar därtill inflyta och likafullt gudstjänsten i samma förrättas, samt bifogade sin mening över alltsammans uti ett skriftligt dictamen ad protoeollum, så lydande..../ Här må inflikas, att det var för väl att det underliga projektet ej kom till utförande./ Men förslaget anfördes dock här emedan vissa upplysningar om den gamla kyrkans konstruktion gives /

I/ "Reparetion är nödig a/ för valvet som är över koret, ty genom väggarnas sättning hava remnor blivit, vili:a fordom varit igenklistrade. och valvbågen med järnstänger och hängslen uppehållen. Men då bjälken, som håller hängslorna ruttnat, och då igenklistrade remsor blivit åter öppna och vidare än tillförne, så är det icke längre möjligt att uppehålla sig vid palliativer, Korets valv måste rivas och ett annat göras. 2/ För tornet, vara höga spetsiga takresning är onödig och farlig för kyrkan så ofta en stark storm är, alldenstund resningsverket är ganska och så opålitlig att redan för flera år sedan funnits nödigt understödja hjärtstocken. Det spånslagna tornet måste således nedtagas och en tjänlig täckning göras i stället.

3/ Till mera dagars vinnande i kyrkan behöves flera fönster.

4/ Till att göra sakristian mera tjänlig för människor och vad därstädes förvaras bör är nödigt inlägga ett trägolv, igenmura den lilla gluggen och göra ett större fönster,

5/ Taket över hela kyrkan måste göras nytt så väl till resningen som täckningen.

6/Åtskilliga smärre förbättringar tarvas å dörrar, fönster, bänkar, predikstol, altars och uppgången till läktaren.

För det andre kommer nybyggnad under övervägande, alldenstund församlingens folkrikhet igenom de av frälsemännen. som i orten vistas mångfaldigt gjorda uppodlingar, nybyggen och torp på de senare åren så märkligen tilltagit och ännu tilltager, att kyrkans nuvarande vidd är alldeles otillräcklig.

Att förena dessa nu anförda huvudämnen fordras den nogaste åtanke, helst en ganska otillräcklig kassa finnes att bestrida så många kostsamma arbeten. Innan man därför antager något projekt så är nödigt att märka, vad kostnad och möda det är att riva sådan stenbyggnad, som ernått 4 á 500 års ålder, vilket vår gamla munkakyrka och tornet otvivelaktigt i det minsta äger. Det är nödigt att akta sig för det falska hopp som vore någon nytta till väntandes av sådana gamla materialier. ...Mitt projekt:

I/ att riva ned valvet av närvarande koret, och i det stället draga upp ett nytt panelat valv.

2/ att riva ned det spånslagna tornet och täcka det igen med tjänligt kupigt tak och spånslaget.

3/ att sätta nytt tak på munkkyrkan,

4/ att på norra sidan av koret göra en tillbyggnad av -- qvadratalnars innehåll och den höjd som fordras till att därstädes hava en läktare som av samma storlek och att giva nybyggnaden kommunikation med kyrkan medelst utrivning av fyllmuren som är i korets norra valv,

5/ att likaledes på den södra siden göra en lika stor tillbyggnad.

6/ att även på den östra sidan göra så stor tillbyggnad som kunde behövas för altare, disken och de ikring stående kommunikanter.

7/ att indela hela det nuvarande koret med bänkar.

8/ att utur den nuvarande sakerstugan göra en trappuppgång till predikstolen, som bör bliva i det närmaste på det rum han nu är, allenast dragen litet mera framåt och så ställd, att predikanten måtte kunna ses och höras av alla

9/ att uppdrags ett med gamla kyrkans tak förenat sig över all den nya byggnaden sträckande tak.

10/ att skickligern inreda sakerstugan.

11/ att göra i den understa delen av munkakyrkan såväl åt norra som

södra sidan skickliga fönster av den höjd så att läktaren även måtte få dager.

12/ att formera det mitt emot predikstolen varande fönstret efter samma storlek och även iakttaga jämlikheten vid tillbyggnaden, så att fullkomlig dager allestädes finnas må.

13/ att i hela kyrkan göra nya målade bänkar,

14/ att omskapa trappan till soldatläktaren så att uppgången måtto bliva mer bekväm.

15/ att från samma trappa praktisera en öppning in i tornet för att där kunna stå och ringa klockorna med kortare sträng,

16/ att göra alla de nya valven panelade och gipsade.

17l att förse kyrkan med anständig predikstol och altartavla.

18/ att sedan frälseägaren förut behagat därtill giva sitt samtycke utvidga kyrkogården på södra sidan.

19/ att göra på nuvarande bogårdsmur tvenne portar, den ena i nordöstra hörnet och den andra i sydöstra hörnet,

20/ att överallt vitlimma kyrkan inuti samt nymåla soldatläktaren.

Enligt 1774 års visitationsstämma voro kyrkomedlen 7.380 daler och 15 Öre kop.mynt, vilka pengar förvarades i kyrkan i särskild kista, till vilken baron hade huvudnyckeln, prästen den andra och ena kyrkvärden den tredje.

1775 1/5 tillträdde kronolänsmansonen Erik Gabriel Lindberg kyrkoherdobefattnlngen i Lännäs. Och redan der 5 maj samma år gjordes å sockenstämman räfst med baron Cederhjelm på Segersjö för att han ej åtgjort något till nybyggande av kyrkan, oaktat han 1769 enligt protokoll fått kyrkokassans medel till förfogande därför mot ett själv hålla resten av materialier och mot erhållande av jus patronetus, och beslöts enhälligt, att han mot ränta. skulle återlämna medlen eller ordentlig revers därå , såvitt han ej snarligen företog sig byggandet enligt löfte, Eljest skulle församlingen själv bygga och han mista åstundade jus patronatsrätten.( Så skedde även, Cederhjelm miste de åtrådda rättigheterna )

I korthet må dock följande anföras till belyaning.

Likaledes gjordes räfst med barons företag att frånhända pastoratet Prästtorpet utan att därför underhålla särskild präst, och befullmäktigades kyrkoherden återförena torpet med egentliga prästgården till brukning, Ävenså måste återgå ett köp av en logbyggning. som baron privat och ej å offentlig auktion för billigt pris förskaffat sig å prästgården och som bönderna själva framkört timmer till och byggt för prästgårdens räkning.

Baron hade även låtit konungen med sitt namn stadfästa en magasin förening med sockenborna utan att de någonsin hörts i saken eller protokoll däröver förts, och vägrade sockenborna alltså godkänra denna egenmäktighet från baron och missbrukande av konungens namn. Av senare dockument finna vi även, huru kyrkoherde Lindberg på socknens vägnar "förde med uppoffrande av tid och lugn saken fram genom alla instanser", så att församlingen fick tillbaka sin magsinsfond såväl som själva sockenmagasinet, för vilket L. upprättade stadgar, som av kungen gillades.

8/10 s.å. frågades församlingen. huru förfaras skulle med ränta av de 2000 d.k.m. vilka baron Cederhjelm haft utur kyrkokassan ett halvt års tid men vilken ränta han vägrat. Sockenmännen tyckte att när de fattiga måste betala ränta borde ock den rike få göra det,

Fr.o.m. år I776 finnes en massa klagoskrifter och prosesshandlingar från baron Cederhjelm gent emot kyrkoherden med församling, vilka dock ej lände till annat än stadfästande av honom (baronen) ådömda böter, ersättningar och upplupna räntor. I ett prirvatbrev finns dock omdömet: ”Det bör lända kyrkoherde Lindberg till evärldligt beröm att han mera dristigt blottade barons tillgrepp". Han fälldes ock till böter för otjänligt skrivsätt mot kyrkoherde Lindberg, Desto vackrare är den inskrift som står att läsa i den vackraste av gravvårdarna å Lännäs kyrkogård:

Här vilar prosten Erik Gabriel Lindberg.

Vittne vår dygd om hans nit för Gud.

Kyrkans handlingar vittnar om hans nit för oss.

Lännäs allmoge reste stenen 1790

I en minnesteckning uti Sällskapets för medborgliga kunskaper skrifter 1790 står det bl.a. Om prosten Lindberg... ”visade han tillika i allt sitt förhållanden religion, som icke känner större helgedomar än sanning och rätt människokärlek ... Fattighuset blivit på ett varaktigt sätt uppbyggt... Sockenmagasinshuset fått en fullkomlig reparation....” Men vi fästa oss särskilt vid den notisen :... ”att församlingens vackra kyrka blivit från grunden nybyggd, inom en sommar uppförd, inredd och fullbordad med den knappa tillgång av 500 R:dlr hns företrädare i en tid av urminnes längd hunnit för kyrkans räkning samla. Att sedermera tornbyggnaden blivit fullbordad och stora klockan omgjuten, och lika fullt början gjord till en ny fond för kyrkans framtida behov.”

 

Till sist en dikt om Lännäs kyrka från en gammal tidning:

 

Vid invigningen av Lännäs kyrka den 10 aug 1777

Författades och trycktes följande dikt:

 

Du Lännäs folk uti evärdlig t minne

Skriv denna Dag och Gudi offer bär

Då början sker att en får samlas inne

Uti det hus, som kostat ditt besvär

 

Nu tacka G U D att ingen livlös blivit

Av olycksfall slå deras arm och ben,

Som dagligdags med tunga bördor klivit

På ställnings högd, är utan bräck och men.

 

Men tröstlöst du hos dig ej bör begrava

Din Herdes nit, som mången kväll har sett

Dig lägga trött, och huv-bry velat hava

Om byggnaden, att blir gott betäkt

 

Man icke sig har spart att villigt styra,

Han hushålls vett brukt på många vis;

På månader som knappast fulla fyra

Finns kyrkan ny för ganska billigt pris.

 

Gläd Lännäs dig. Nu i din Byggning stiger

För altaret en trogen HERans Man,

Med HERans Namn Den samma Han inviger

Till HERans hus, där sällhet vinnas kan.

 

Där vandringsman med ljus till himlen visas,

Där säkerhet ur sömnen varder väckt,

Dör hungrige med Nådens Håvor spisas

Där själens torft och snart kan bliva släkt.

 

I Lännäs Barn: Fast Sion Ert ej blänker

Av grannlåt: dock för övervåld och brand

Det akte Gud: som härlig prydnad skänker

Och helgar det till Verkstad för sin hand

 

Än mera nytt : I Lännäs nya kyrka

Inviges ock dess Kyrko-herde, som

Vist mången prov: att han har med makt och styrka

Vill socknens väl, är Henne huld och from.

 

Må lycka till dig Herde god att sköta

Den tvenne år Du redan burit har.

Hav Himlens Råd att Mörksens odjur möta

Med väpnad hand i sälla levnads dar.

 

Treenighet: Det Lindberg länge nära

På Hjelmars strand till ombetrodda jord

Med Rimla-mat, låt av Hans dyra lära

Städs rönas kraft, låt verkan varde spord.

 

Att fattig, rik ur syndadvalan vakna

Och bättrade må helgas med behag,

Så sina får han slipper oskärt sakna

I ärans land, på världens mötes dag.